julfirandet

Undrar ni hur Monsieur och jag firade jul?

Det gjorde vi inte. Åtminstone inte mer än att vi var lediga, och dukade upp en god middag på kvällen.

Jag tänker inte tjata om vad jag tänker om julen, mer än att jag generellt drar öronen åt mig när något så okritiskt höjs till skyarna och blir till en hysterisk kamp mot klockan. Allt som ska fixas, alla klappar som ska köpas och all mat som ska lagas. Allt pusslande som ska göras, så man hinner med alla som bör hinnas med. Förväntan som bakas in i någonstans i allt detta, inget får bli fel. Jag säger inte att det är fel att fira jul, jag säger bara att jag inte har så stor lust till det.

Jag tror på kravlöshet när det gäller hur, var, och när man möter andra människor. Det är nog därför jag har svårt för julen. Det blir inte spontant. Det finns redan färdiga mallar över hur det ska se ut, och de mallarna är svåra att bortse från även om man vill.

Så i år vändes julen ryggen, så gott det nu går att vända en högtid ryggen som man fått inpräntad sedan barnsben. Jag har inte förmågan att behandla julafton som vilken dag som helst, för den har självklart en speciell betydelse även för mig. Så blir det ju. Men jag kan välja att uppmärksamma den på ett sätt som helt och fullt känns bra för mig.

Förmiddagskaffe och croissant intogs på närbeläget café. Därefter promenerade Monsieur och jag ner mot Commons för att äta brunch på den lilla bistron som vi visste skulle hålla öppet. På vägen såg vi dock att även det indiska stället serverade mat trots Christmas Eve, så vi gick in och åt den bästa jullunchen.

I Ithaca serveras indisk buffé på julafton till priset av 40 SEK. Om inte det är en julklapp, så vet jag inte vad som är det.

Julmiddagen bestod bland annat av hummus med pinjenötter, grillad sötpotatis, och lite annat gott.

På kvällen tog vi en lång promenad i Ithaca, lyssnade på tystnaden som blir när nästan alla studenter åker hem till sina föräldrar. Stjärnorna syntes på himlen. Jag har fortfarande min höstkappa med en kofta under, för det är inte kallare än så.

5 kommentarer 26 december 2010

en vårdag i december

Vädret är så milt. Det är soligt, och den lilla mängd snö som tidigare låg som ett tunt lager puder har försvunnit. Gräset är grönt. På några av träden sitter fortfarande något enstaka gulnat löv kvar. Sådan är vintern i Ithaca, och det känns verkligen inte som att det är fem dagar kvar till julafton.

Vi ska stanna här i Ithaca över jul, om det nu var någon som inte redan förstått det. Lugnt och skönt ska det bli, bara Monsieur och jag (även om vi fick en inbjudan till min professor här, men jag lyckades slingra mig ur den på ett sätt som jag tror inte var alltför dissigt). Vi hoppas att puben har öppet, så vi kan inta vår julmiddag där.

Jag är inget fan av julen, alls. Ljushögtid mitt i den mörkaste vintern – absolut. Allt annat som julen innebär, med krav på konsumtion, matlagning, frosseri, trevnad och umgänge – absolut inte. Nu jobbar jag på här, heldag idag trots att det är söndag, och heldag imorgon, så jag kanske kan vara lite ledig på riktiga årshjulafton, d.v.s. vintersolståndet. Då ska jag fira ljuset, som är så mycket mer närvarande här, och som gör att den här vintern känns så mycket lättare än någon annan vinter.

För ett år sedan var vi i Gambia på Monsieurs fodelsedag. I år firade vi hans dag här i USA. Det var en lika mild dag som denna, med klarblå himmel och värmande solstrålar. Var vi befinner oss nästa år är fortfarande oskrivet, men om jag känner oss rätt så finns risken att det inte blir i Sverige.

2 kommentarer 19 december 2010

vardagens återkomst

Sitter på labbet och tittar ut över vita vackra Brunnsviken. De första timmarna var jag helt ensam här, men nu har till och med min professor kommit. Jag känner mig ganska seg och undrar väl om jag för tillfället egentligen gör så mycket nytta. Har vänt nödvändiga papper, och kanske skulle ta och börja rensa i kemilabbet, som jag tänkt göra den här veckan. Vi får se, motivationen tryter, och jag börjar fundera på att packa ihop och strosa lite på stan. Helgen i Dalarna var jättemysig, men jag har efter semester och julledigt vänt på dygnet vilket gjorde att jag bara fick 6½ h sömn i natt. Och så är jag fortfarande inne i det här behagliga slöa lunket.

Jag planerar och funderar och svarar på mail och tycker att vintern är så vacker. Det märks att Västafrika gav oss välbehövlig kraft mitt i mörkret, för den här veckan hemma har både Monsieur och jag bara njutit av vintern. Faktiskt så! För det är ju så mysigt med snön över hustaken, och med mörkret som sänker sig redan då det bara är tidig eftermiddag. Då tänder man levande ljus och tittar in genom de andra fönstrena mitt emot, ser deras ljusstakar och värme och känner sig tacksam, för kallt lyser julens stjärna på dem som icke hava något hem. Karl Bertil Jonsson i mitt hjärta.

Andra bloggar om vardag, julhelgen, Karl Bertil Jonsson

1 kommentar 28 december 2009

yulefriden

Julen blir såklart bäst när man dikterar sina egna villkor och följer sina övertygelser. Jag tycker inte om vad julen har blivit: Konsumtion och krav. Det finns krav på julklappar och julmat. Folk hävdar att de tycker om att trots heltidsjobb stressa fram ett helt julbord och ett berg av julklappar, och visst, jag tänker inte förbjuda någon men är själv helt ointresserad.

Jag är inte kristen och därför bekommer Jesu födelse mig inte. Jag är heller inte någon större anhängare av konsumtion, och därför tar jag bestämt avstånd från julklappar. Däremot tycker jag mycket om det vackra i symboliken med en stor ljushögtid mitt i det allra mörkaste, där en firar ljusets återkomst. Och eftersom den 24:e är ett så djupt inrotat datum trots att den riktiga vändpunkten ju är på vintersolståndet 3 dagar tidigare så rättar jag in mig i ledet och firar ljuset lite försent. Men jag firar på mitt sätt.

Mitt sätt har sedermera blivit Monsieurs och mitt sätt, och sedan några år tillbaka delar vi detta sätt med ännu fler. Igår var vi 9 personer hemma hos oss. Strax efter 17 ramlade våra nära och kära in, och vi åt en trerätters knytismiddag.  Toast med avokadomousse eller laxmousse till förrätt. Saffranssoppa med fisk eller tofu till varmrätt. Frozen cheesecake med röda vinbär till efterrätt. Och så det traditionellt juliga – saffranslängd och pepparkakor till kaffet. Och inga julklappar så långt ögat kunde nå. Med andra ord: Alldeles alldeles underbart.

Är verkligen glad och tacksam över att Monsieurs och min familj tänkt om beträffande julen, tacksam över att de tycker så mycket om varandra, och glad att vi vidgat familjebegreppet till att omfatta fler än de med blodsband.

Hoppas att ni alla haft en bra jul. Tänk på att julen kan bli precis det ni vill att den ska bli, man behöver inte leva så som man alltid gjort eller som alla andra alltid gjort, och vissa mönster är faktiskt väldigt lätta att bryta.

Andra bloggar om alternativt julfirande, vegetarisk julmat, julafton

7 kommentarer 25 december 2009