my little town blues

Med risk för att vara en vandrande kliché, men bussresan kändes så invan den här gången. Kullarna var bekanta, och jag kände igen husen i de små städerna vi passerade.

Staden känns på samma sätt. Som hemma. Den brokiga stadsbilden med sina olika ansikten, den angår mig, den har faktiskt kommit att bli en del av mitt liv.

Utsikt mot Ellis Island från Battery Park, södra Manhattan.

Add a comment 10 januari 2011

2010

Jag har ingen lust att skriva en årskrönika. Det blir mest plattityder när man ska försöka formulera sina känslor med siktet i backspegeln. Men 2010 var ett bra år för mig.

Jag fikade mycket, tänkte mycket. Jag hade fina vänner ikring mig. Jag gjorde en fin resa till Filippinerna med min make. Jag njöt av den svenska sommaren på landet, i Stockholm, i Göteborg. Vi flyttade till Ithaca. Jag gjorde en fin resa till vänner i Kalifornien. Jag knöt nya kontakter som betyder mycket, både till människor i Sverige och USA. Jag yogade, tänkte på yoga, läste om yoga, diskuterade yoga. Jag lyssnade mycket på Ludovico Einaudi, Nina Simone, Radiohead. Jag sov gott om nätterna.

Här i Ithaca är det svårt att förstå att det är i slutet av december. Dagarna är så milda med knallblå himmel och guldgul sol. De grå ekorrarna busar, snön smälter i tunga droppar ner från taken. Jag ler med hela mig mot värmen. Den här vintern är mitt livs lättaste. Avsaknaden av kyla; att inte existera i ett kompakt mörker.

Jag dricker apelsinjuice. Håret doftar kokos och kakao efter dagens inpackning. Om två dagar kommer besök från Sverige hit.

4 kommentarer 30 december 2010

tillbaka till min nya vardag

Så bra det kändes att besöka mina fina vänner i Kalifornien. Jag tycker så mycket om dem, och de skämde verkligen bort mig. Tog mig till små fina restauranger och caféer precis i min smak. Visade mig såväl San Francisco som Berkeley. Vi har haft så bra samtal om det stora och det lilla. Jag saknar dem redan, och längtar tillbaka. Det är inte så dyrt med inrikesflyg, så förhoppningsvis kan jag åka tillbaka snart igen, och även ta Monsieur med mig.

I was there. Yours truly vid turiststopp #1 i San Francisco.

Mina finingar (plus lite annat löst folk) utanför caféet Venus där vi åt brunch i lördags. Jag åt en himmelskt god vegantallrik med scrambled tofu. Lägg märke till Venus från Willendorf som uppe till vänster i bild. Ni förstår att jag tycker om Berkeley, va?

Så bra det även kändes att komma tillbaka hit, till the lab. Jag trivs verkligen här. Alltså, verkligen.

3 kommentarer 25 oktober 2010

stora mysiga städer

Hur skönt är det inte att vara i Kalifornien och veta att det snöar i Sverige. Jag är ledsen, Sverige, men jag vill inte bo hos dig. Jag tycker inte om din vinter, tycker inte om kylan och mörkret, tycker inte om det grå slasket, tycker inte om energin du suger ur mig. Jag vill bo någon annanstans.

Detta annanstans skulle gärna kunna vara i Berkeley. Verkligt mysig stad. Den avslappnade, politiska atmosfären. Guerilla Café med en ny politisk förebild målad på väggen varje månad (Neda och jag föreslog Emma Goldman som nästa person när vi åt frukost där imorse). Ostbutiken/restaurangen som är helt ägd av arbetarna, där alla tjänar exakt lika mycket. Den lilla punkten på campusområdet som inte tillhör någon stat – för en sekund upphävs nationsgränserna.

Så fint att träffa Neda. I skrivande stund sitter vi på ett café i San Francisco. Snart är det dags att bege sig tillbaka till Berkeley igen. Så härligt att bara bo 20 min utanför San Francisco. Det Ithaca saknar är trots allt närheten till en stor mysig stad, jag älskar stora mysiga städer.

6 kommentarer 22 oktober 2010