fantastic friday

Fredagen den 11 februari kommer att gå till historien som en fantastisk dag.

1. Mubarak har avgått. Det behöver i sig inte kommenteras ytterligare, men om man vill läsa bra tankar och reflektioner kring skeendet i Egypten så rekommenderar jag inlägget hos Copyriot.
2. Vädret i Ithaca har äntligen vänt. Natten bjöd på en köldknäpp, hos oss var det -17°C och norr om den lilla staden uppmättes -22°C. Nu är temperaturen nästan uppe vid nollan, medan solen bjuder på dagsmeja. Nästa vecka ska det enligt väderleksrapporterna bli så varmt som uppemot 10°C varmt. Oh. The. Bliss!
3. CC och Benkmark kommer och hälsar på oss i mars, meddelade de nyss. Längtar!

   och dessutom:

4. Jag gav mig själv lite ledigt idag. Satt med analyser hemma i lägenheten på förmiddagen, och sitter nu med en tall decaf soy latte på vanliga caféet. Ska snart ge mig själv en halvtimmes skön mjuk löpning. Ikväll ska Monsieur och jag se Waste Land på kvartersbion där en biljett kostar 28 kr och popcornen är gratis.

Add a comment 11 februari 2011

vårkänning vårkänning vårkänning

Dagen är mild, himlen är blå, solen värmer. Jag har precis ätit min goda lunchlåda bestående av pastaskruvar med pesto, oliver, tomat. Har varit på ett jättebra seminarium, prickat av några viktiga saker på todo-listan, svarat på några mail. Ute gör fåglarna sitt bästa för att sjunga fram våren, och jag tror att de lyckas. Den lilla staden känns ljus och glad, det spritter av vårenergier i luften.

Känner mig lätt i kropp och sinne, trots att jag arbetat ganska koncentrerat under förmiddagen och därför är ganska trött. Det skönaste just nu vore att ta på sig mina sköna barefooting-skor och ge mig själv ett lugnt pass innan solen går ner. Överväger detta framför sedvanlig fredagsöl.

Läste någonstans att ett symptom på ortorexi är att man väljer bort socialt umgänge till förmån för träning. Tillåt mig att hånskratta: Hahaha! Alltså, om jag nu skulle välja att springa framför att dricka öl, så skulle jag känna mig nöjd med det valet.

Varje träningspass är en inskränkning av den fritid man har att lägga på bland annat socialt umgänge. Eftersom vi arbetar så mycket i det här samhället, är varje sak man gör under sin lediga tid automatiskt en bortprioritering av andra saker. Jag skulle säga att jag nästan varje gång jag tränar väljer bort socialt umgänge, åtminstone indirekt, eftersom det hela tiden händer så mycket ikring mig att det alltid finns tillfällen att umgås. Det här kan knappast vara unikt för mig. Jag är rätt säker på att de flesta som tränar är väl medvetna om att de då har mindre tid över att göra andra saker. Vafan liksom, skulle detta vara ett tecken på ortorexi? Skulle inte tro det.

Är det nu jag ska berätta att jag har en sockerfri månad i februari? Inget sockerintag från godis, läsk, eller fikabröd. Apropå fixering vid att äta hälsosamt, alltså. Jag kanske har otrorexi, trots allt.

6 kommentarer 04 februari 2011

hemlängtan

När Karin och Mathias åkt kände jag det på allvar för första gången sedan vi kom hit. Hemlängtan. Därför att dagarna med dem här i Ithaca påminde mig om vad som finns hemma i Sverige. Knäckebröd i all ära, det jag saknar är mina närmaste. De som känner mig riktigt väl, som vet min historia, som vet mig. De fattas mig, det har jag såklart vetat hela tiden, men det blev särskilt tydligt när Karin och Mathias åkte och lämnade saknad kvar.

Så länge det kommer dröja innan jag träffar dem igen.
Så lång tid det kommer gå innan jag träffar alla dem som inte hälsar på oss här i NY.

De åkte i lördags morse. Det regnade och var kallt.

Som tur är så råkar Ithaca vara den sötaste och mysigaste lilla småstad. I helgen har Monsieur och jag gjort uteslutande höstmysiga saker, och jag har vilat i att vi är här. Låtit det sjunka in. 9 månader har vi kvar.

Om lördagarna i Ithaca besöker man Farmers Market för att äta lunch, dricka varm äppelcider, köpa ekologiska ägg och grönsaker från någon av traktens gårdar, och bara låta sig inspireras av den sköna stämningen och alla fina hantverk. På kvällen kryper man upp i soffan med ett glas vin (köpt av en lokal vinodlare på Farmers Market) och Robinson.

Om söndagarna går man en lång promenad till något av alla vattenfall, den här gången Fall Creek. Sedan äter man brunch, ni vet en sådan som lyckas passera som ”sagolik” trots klichévarningen i att kalla en måltid så, och besöker små söta butiker nere i Commons. Jag köpte äntligen en ny yogamatta, en ekologisk mörklila. Monsieur fingrade på en fin mattermos medan jag fingrade på sådana där löparskor som är som strumpor med sockeplastliknande sula.

Väl hemma yogar man, och upptäcker att den mörklila yogamattan som numera bor hos mig är som från himlen sänd.

Ungefär så.

Och det sjunker in att det är 9 månader kvar, och ja jag saknar och längtar efter mina nära, men samtidigt: Vistelsen här gör mig så gott.

Och på fredag åker jag till The City för egenhelg där. På söndag tar jag bussen tillbaka till Ithaca, och då sitter min dyra moder bredvid mig. Hon är här en vecka, helgen därpå besöker hon och jag Philadelphia, och nästnästa söndag är jag hemma i Ithaca igen. Då återgår livet till det nya normala, och jag börjar vänta på att Neda åker tillbaka till Berkeley så jag kan åka dit och träffa henne igen.

Fall Creek

Litet träkapell med utsikt över vattenfallet

5 kommentarer 08 november 2010

jag skriver inte alltså lever jag

Hej bloggen!

Jag är ledsen att jag har försakat dig, du som är mig så trogen, men saken är den att jag har väldigt mycket arbetsrelaterat just nu, samtidigt som Karin och Mathias är här och hälsar på. Detta betyder att jag försöker jobba effektivt, intensivt, och hårt om dagarna för att kunna gå så tidigt som möjligt så kvällarna med mina vänner blir så långa som möjligt. Dessutom försöker jag närvara vid sedvanliga yogapass. Att blogga finns det liksom inte riktigt utrymme till.

Men på lördag åker de tillbaka till Stockholm, så då blir allt som vanligt igen. Håll ut!

1 kommentar 03 november 2010