ögonblick från landet

Vacker Stockholmskväll förra måndagen. När jag kom hit igen ikväll så hade jag varit härifrån en vecka. Jag älskar Stockholm, kommer sakna staden under vårt år i USA.

Förmiddagsyoga ute i det gröna, på berget med sjön glimtandes nedanför. Dagarna på landet förra veckan har jag jobbat, yogat, gått långa promenader, samt legat i hängmattan och för en gångs skull läst skönlitteratur. Det har varit magiskt bra och väldigt välbehövligt.

När det regnat har jag tänt ljus och rökelse och kontemplerat eller arbetat inomhus.

Och så har jag tagit på mig regnjackan och gått promenader i ett landskap med extra skarpa färger.

På landet växer orkidéer vilt.

Andra, regnfria, kvällar har jag mött skymningen.

(Man kan klicka bilderna för större versioner, men det vet ni va?)

Add a comment 12 juli 2010

på väg i det lilla

Mörkret drar snabbt in över sommaren. Under min första natt på landet så vaknade jag vid 4-tiden av att det var så ljust, som på förmiddagen. Min sista natt var det becksvart när jag gick och lade mig, strax efter midnatt.

Det var skönt att komma hit, och nu är det skönt att åka härifrån. Efter dagar av stiltje, kontemplation, och rofyllt arbete önskar jag stad och närhet. Sitter på ett tåg till Göteborg, ute susar Sverige förbi och ikväll träffar jag Monsieur. På måndag åker jag till Stockholm, och han kommer efter några dagar senare. Ett fint liv i sommaren, med några nätter här och några där, men även om jag har sovit i vår sköna säng på landet, och är på väg till Monsieur i en annan stad, så längtar jag faktiskt hem till vår varma lägenhet på 6:e våningen alldeles i utkanten av innerstan.

Har fina bilder från landetveckan, men uppkopplingen här är så seg att ni får ge er till tåls tills på måndag, då jag är tillbaka i stakka igen.

2 kommentarer 09 juli 2010

faktiskt så kommer det att bära av

Jag börjar inse att vi verkligen ska åka. Snart. Fram tills nu har jag hela tiden tänkt att det ska bli så skönt att komma ifrån, komma bort, bryta av det här livet och bryta upp invanda mönster. Jag har tänkt att jag verkligen behöver nya vanor och perspektiv, att jag har kört ner mig djupt i mina hjulspår och inte riktigt kommer vidare så som jag skulle vilja (jag menar främst på jobbet och prestationen där). Jag har längtat efter att tillsammans med Monsieur få skapa mig en ny vardag i en ny världsdel.

Men nu slår det mig att det är så snart, och så länge. Jag kommer att sakna alla så mycket. Mina rutiner är sköna och invanda, jag tycker om mitt liv och min vardag. Tycker om ett somrigt vackert Stockholm, tycker om att umgås med mina vänner här. Jag tycker även mycket om mitt jobb, det är roligt att cykla till labbet om morgnarna. Även om jag den sista tiden försökt arbeta hemifrån eftersom det är så stimmigt där, så trivs jag väldigt bra i den miljön. Tycker mycket om mina kollegor, tycker i synnerhet om mina doktorandvänner.

Det är klart att jag vill åka, en del av mig vill inget hellre än att komma bort. Men å vad det är sorgligt också, att lämna det här fina, även om det bara är för ett år.

Är hemma från landet över dagen, ska ikväll ut och äta med några av dem jag kommer sakna. Indiskt såklart, med pashwarinan, och sedan glassdrinkar. Åker tillbaka till landet så jag är där imorgon bitti igen. Skriver på mitt paper till en av läskurserna jag tar. Det är egentligen intressant, men eftersom det är ett krav så blir det tråkigt.

Har bara tre kurser kvar efter denna. Jag ser positivt på mina forskarstudier just nu, kanske för att jag ska få byta miljö ett tag och få lite distans till det negativa som studierna trots allt innebär.

2 kommentarer 05 juli 2010

droppar av åskregn

Sitter hemma och längtar efter åskan. Har gjort så sedan igår morse (både suttit hemma och längtat åska). Älskar åska och sommarregn, det är vackert och friskt och efteråt blir staden lätt lätt och skimrande. Var på labbet i tisdags, men fick nästan inget gjort. Det är varmt och dålig luft i vårt rum (ett gammalt växthus med en hel fönstervägg i söderläge, puh) och dessutom stimmigt. Lyckades pricka av några administrativa måsten, men befinner mig sedan dess hemma. Imorgon ska jag in igen, det är sista dagen innan semestern för flera. Jag tänkte köpa med mig glass och maränger, som den fantastiska kollega jag är.

I tisdags kom jag äntligen iväg till Posten för att hämta ut ett stort brev som allra finaste Anne skickat till min födelsedag. Kuvertet var fyllt med massa småpaket från Världsbutiken, magiskt. Jag blev så himla glad och rörd av den fina presenten. Anne, du är bäst!

Min cykel och jag på väg genom city. Älskar att inta staden cyklandes. Min cykel är en stor och tung turkosa cruiser, man får inte upp så hög fart med den, men vem behöver det inne i city? Helt utan ansträngning cykelpromenerar jag i mysig takt, och sitter bekvämt upprätt på en jättestor mjuk sadel. Sann kärlek.

Det står till och med DelSol på cykeln. Vi hör ihop, cykeln och jag.

Nu ser det ut att dra ihop sig till regn, molnen tornar upp sig. Hoppas. Jag ska cykla ner till Stureplan på lunchen, men det gör inget om det regnar för jag har en fin turkos regnjacka som passar bra ihop med cykeln. Hemligheten bakom att tycka om sommarregn är just den att ha tunna fina och sköna regnkläder, och att inte tycka så vansinnigt mycket om att steka sig i solen (vilket jag inte gör, mitt namn till trots).

I helgen bär det av till landet och dess prunkande trädgård igen. Monsieur åker till Dalarna och sedan Göteborg, medan jag packar ner alla kilon litteratur och sätter mig i grönskan för att skriva ett PM om den mänskliga faktorns inverkan på stora olyckor såsom flygolyckor och kärnkraftsolyckor. Ska faktiskt bli ganska roligt (åtminstone så försöker jag intala mig själv det).

2 kommentarer 01 juli 2010