hattori

Om Shanti Soft Corner är Stockholms bästa indier (något som validerades igår kväll, igen) så kan Sushi Devil vara Stockholms bästa sushirestaurang. Åt där för andra gången nu ikväll, och som vanligt är det snyggt, fräscht, innovativt, och väldigt gott. Dessutom är lokalen helt okej (något som jag ju tycker är nästan lika viktigt som maten). Kunde vara ännu mer cosy med dova färger och levande ljus, men den duger.

Mathias åt en helt fantastisk kreation som var värd att föreviga. I glaset finns något slags skaldjurstartar som enligt uppgift var lika おいしい (oishii, delikat) som tjusig.

Andra bloggar om sushi, Stockholm, Sushi Devil

Add a comment 28 april 2010

dagen d

En speciell dag har äntligen infunnit sig, nämligen Dagen Disputation. Inte för mig såklart, men för Nath, och det är nog så stort!

Det är en märklig aprildag och disputationsdag på flera sätt. Ute snöar det, och opponenten är inte i Sverige på grund av vulkanutbrottet. Istället kommer opponeringen att ske via Skype. Speciellt.

Den här veckan är verkligen en härlig vecka! I måndags jobbade jag som sagt hemma, vilket både var effektivt och mysigt. Det fina yogapasset med Lena förstärkte måndagens förträfflighet.

Igår hade jag ett otroligt trevligt seminarium, jag blir alltid så slagen av hur gemytligt interaktionen med studenter är. Det är så en så bra stämning i salen, diskussionen flyter lätt och snabbt, och många har väldigt bra saker att säga. Resterande termin kommer jag att ha undervisning varje vecka på samma kurs. Det betyder att ansiktena inte längre är okända främlingar, jag kommer istället att kunna lära känna gruppen lite. Vad mycket roligare det blir då! Kortsiktigt är det tungt att undervisa, man blir som tömd på energi för stunden, men långsiktigt är det upplyftande. Ja, och på kvällen blev det ett Vinyasa Flow-pass, och så indisk middag med Nath och Olof. Sista måltiden med Nath som doktorand!

Imorgon väntar AcroYoga, på fredag afro för Lena, och på lördag är Anne i stan och fikar med mig innan min yoga-workshop på InBalance som samma redan tidigare nämnda Lena har. Och idag är det alltså disputation som gäller, men innan dess god lunch bestående av vegetarisk korma och pashwarinan från bästa Shanti Corner. Vilken supervecka!

Andra bloggar om disputation, vulkanaska, yoga, acroyoga

2 kommentarer 21 april 2010

perceived threshold

Jag befinner mig just nu framför en prestationsmässig tröskel som jag måste ta mig över. Har egentligen befunnit mig vid den hela veckan, men övriga dagar har jag fyllt med runt-omkring-arbete såsom datainsamling, undervisning, planering av studiebesök här på labbet, handledning av student, och lite sådant. Idag är dagen då jag officiellt ska ta första klättersteget upp över tröskeln. Och som vanligt tar det emot. Jag känner mig själv så väl i de här situationerna: Går liksom och ruvar på det hela, samlar mig, laddar energi, och vill verkligen inte ta det där steget. Ställtid, kallar Bodil Jönsson det. Jag antar att det är vad det handlar om. Jag vet också att när steget väl är taget, så går det alltid lättare än jag trott när jag stått där och laddat. Det är intressant, och det är exakt likadant varje gång. Ett tydligt mönster, alltså.

Den här dagen har jag vikt åt att förbereda det hela. Jag ska ta mig upp på tröskeln, för att på måndag lätt och ledigt kunna gå vidare. Det känns som en genomförbar plan, det känns lite bra, men samtidigt lite motigt som det alltid gör när det där steget ska tas. Och när steget väl är taget så frigörs som vanligt all denna energi jag gått och samlat på mig under inkubationen / ställtiden. Det är alltid så himla skönt – ju motigare innan desto skönare och mer frigörande blir känslan efteråt.

Man ska ta råd av sina handledare när man doktorerar, ofta vet de vad de talar om. Därför tog jag med mig Monsieur och fina vänner till Indian Queen vid Hornstull igår, som enligt handledare Mats är en av Stockholms bästa indier.

Indian Queen får 4 solar av 5 möjliga. Maten var god, servicen var rörig och långsam (som sig bör på en indier, men som inte stör när man befinner sig i ett trevligt sällskap), men lokalen hade en del övrigt att önska. Jag är ju svag för smakfull indisk kitsch, och ger därför Shanti Soft Corner högsta betyg av indierna i Stockholm eftersom de både har väldigt god mat och fin inredning. Testade dessutom Queens peshwarinan (nanbröd fyllt med kokos, honung, mandel), som visserligen var gott men inte ens i närheten av Corners.

Slutsats: Indian Queen hamnar i toppskiktet beträffande indiska restauranger, men Shanti Soft Corner behåller ohotat sin plats som Stockholms bästa indier. Jakten på en bättre indier än Corner fortsätter…

För övrigt så har isen helt gått upp i Brunnsviken nu, vilket man inte kan säga om kanotklubbens innersta brygga. Den är fortfarande hopplöst under ytan, stackarn. Hämtade sig inte från vinterns hänsynslösa framfart.

1 kommentar 16 april 2010

begrundande av livets mening och dess förgänglighet

Igår kvalade vi in som stamgäster på Shanti Soft Corner, och fick gratis papadams. Sweet! Jag åt ChiChi (bilden) som är friterad ost och friterad blomkål i god tomatsås med kokos. Underbart gott.

På yogan innan var det dock svårt att hålla fokus, eftersom min professor sent på eftermiddagen fick symptom som liknade de som förra gången hon kände dem ledde till en hjärtinfarkt. Det blev att ringa ambulans som hon kördes iväg i, så något skakad försökte jag ändå landa på mattan. Först senare på kvällen fick jag veta att det inte var någon infarkt, utan ”bara” överansträngning. ”Bara”. Man får sig en tankeställare, när sådant här händer personer i ens närhet. Vad handlar livet om? Allt kan hända, mattan under oss kan ryckas bort. Jag tänker att man måste vakta på sig, värna om sig. Har man inte sin hälsa så har man inte det här livet, aldrig får man kompromissa med sig själv, pressa sig själv för hårt, blunda för och ignorera de signaler som kropp och själ sänder ut. Kroppskännedom, självkännedom, jag tänker att det är så jag kan välja en väg som inte leder in på en destruktivitet och nedbrytning av mig själv. Men det är läskigt, framför allt när det händer andra vars beteende inte man kan rå på. Söta lilla fina professor, var rädd om dig. Men ibland verkar det omöjligt att lära gamla hundar sitta?

I övrigt så följer jag med spänning islossningen i Brunnsviken. Här eftermiddagen den 12/4, isen har börjat gå upp.

Den här bilden är tagen imorse. Isen är nästan borta. På institutionen pågår tävlingen om att bli årets ismästare. Det gäller att gissa när isen går upp, och den som gissar närmast får den ärofyllda titeln ”ismästare”. Jag älskar’t, det är nördigt och alldeles alldeles underbart. Det fina är att institutionen har hållit på med det här i 15-20 år, och varje år är hela institutionen engagerad och nästan alla är med och gissar.

2 kommentarer 14 april 2010