tio elva tolv

12 november 2010 Soleil

Imorse tog jag och min peppermint latte bussen till the City. Vi såg ut på ett vackert höstlandskap med kullar skiftande i brunröda färger. Tidig eftermiddag var vi framme på Manhattan.

Sedan strosade jag bara runt, planlöst. Bok i väskan, stundens ingivelse som riktmärke.

Alltså, jag älskar ju den här staden. Älskar egentid. Älskar kombinationen egentid i den här staden. Det är något speciellt att åka någonstans ensam, bara för att man vill. Jag tycker om det. Tycker om att ge mig själv den här känslan av att vara värd det bara för att jag är jag. Inte värd det i egenskap av en del av ett resesällskap, utan värd det i mig själv.

Entry Filed under: Okategoriserade

Lägg till din egen

• 1. Ninni  |  13 november 2010 kl. 11:32

  Hoppas att du får en fin helg. Äventyret blir så mycket större när man reser själv.

  Svara

• 2. Xerxes  |  14 november 2010 kl. 08:13

  Inte för att vara negativ men..är det bara jag som blir lite lätt illamående av ord som egentid etc.?

  Svara

  • 3. Soleil  |  14 november 2010 kl. 13:10

    Det är inget fel att vara negativ!

    Uppenbarligen så har jag inget emot ordet egentid eftersom jag använder det, fast egentligen tycker jag nog mer om att kalla det ensamtid. Det ska jag skriva nästa gång.

    Svara

    • 4. Xerxes  |  13 april 2011 kl. 06:55

      Bra beslut

      Svara

      • 5. Sol  |  13 april 2011 kl. 09:49

        Hihi, tack

        Svara

• 6. annika  |  15 november 2010 kl. 06:40

  Det låter helt underbart. Strosa runt bara i sin alldeles egna tid. Och i den stan också!

  Svara

Trackback this post  |  Subscribe to comments via RSS Feed